Åsas polare

3 oktober

Dagssoundtrack: True love ways

Normal skoldag, volleyboll gick dåligt. Ner på musikgården. Paul känner igen mig, nu vet jag det, härligt. Spelade med Åsa och Oliver. Gick halvbra.
Dagens klapp: Paul
Dagens rapp: volleyboll

Att man kan bli så glad för ett sånt litet framsteg. Nu VET jag att Paul vet att jag finns. Jag ÄR inte totalt osynlig. För när jag gick utanför musikgården såg han mig genom ett fönster och ropade "Du Åsa! Din polare är här!"
Klart jag har tänkt att han måste ha uppmärksammat att jag är Åsas kompis, men det är först idag jag har fått det bekräftar. Och det känns enormt bra. jag är enormt kär!
Oliver hängde på och spelade piano, det funkade väl hyfsat, förutom att jag är så inställd på hemmatrumsetet att pinnarna hamnar fel. Och när jag skulle lägga till lite eget avbröt han mig. "Du, fortsätt med det vanliga fyrtaktskompet i stället." Då kände jag mig dålig och nybörjaraktig. Sen flöt det i alla fall på rätt bra när jag och Åsa var ensamma. Testade lite bas också, och just då gick Paul förbi fönstret och glodde in. Men han såg väl mest på Åsa, för hon brukar aldrig nånsin sitta vid ett trumset.
Det var kul idag. Och det lär bli torsdagseftermiddadar på musikgården nu framöver. Det tar ridningen stryk av... men det bara är så. Ridningen ligger på andra plats just nu helt enkelt. Sorgligt eller inte? Jag vet inte... synd i alla fall att det är NU man ska börja tappa känslan, nu när jag faktiskt HAR en häst att rida, kursa och tävla...
Väldigt synd.

ÄNTLIGEN
Äntligen
vet jag
att du faktiskt lagt märke till mig
att du känner igen mig
Äntligen
vet du att jag finns