varför blev jag inte kär i nån lite fulare?

12 oktober

Dagssoundtrack: Number A shrine

Dåligt sovet på morron, men gick upp sent. Till mormor, Charlotte där. Sen kom Mamma och Henrik, sen musicerande. Kul med bas.
Dagens klapp: Charlotte
Dagens rapp: trött

Att vakna klockan åtta, dötrött, och med spända tankar, och inte kunna somna om igen, det är väl det pris man får betala för att såna där oemotståndliga typer som Paul ska få finnas.
Ja, jag var enormt spänd i morse, kunde inte slappna av en sekund, och hade bara bilder av honom i skallen. Eftersom jag somnade två borde jag ha sovit skönt i morse, men nej då.
Men det gör inte så mycket.
Detta tillstånd av väldigt spänd nervositet och längtan är ganska trevligt på nåt vis. Det kommer en måndag någon gång i framtiden, då får jag se honom igen. MEN: Jag vill inte att han ska vara så snygg! Varför kunde jag inte ha blivit kär i nån lite fulare? Det måste finnas en massa som kollar på Paul, och det gör mig så svartsjuk så det är löjligt.
På måndag ska jag snacka med Jonna. Tänk om vi kunde bli ett riktigt band. Vad enormt kul. Man kunde kanske köra lite Smashing pumpkins-covers till att börja med. Det finns ju enormt med bra grupper med låtar jag skulle vilja köra.
Jag borde ha låtskrivandet i blodet, men jag kan ju inte spela nåt, så än så länge går det inte.
Jag vill lära mig gitarr. Och bas. Visst, när jag funderar på saken, visst kan det hända att jag i slutänden blir nåt annat än trummis. Jag har kanske lite mer drivkraft och vilja än vad en bakgrundstrummis behöver. Ändå är det ju så kul med just trummor... Jag vill va trummis, men jag vill också va fronttjej, nån som syns. Knepigt. Men det där är senare funderingar. Just nu är jag bara en tjej som börjat lära sig lite trummor.

TIDNINGSLEDIG
Äntligen
jag får sova
imorgon
Nästan för bra
för att vara sant