fredag 14 oktober 2011

med en liten fot i hans värld

14 oktober

Dagssoundtrack: King bisquit / Puffin

Kär! Idag var han i högform, krälade på golvet. Annars ganska normal småtråkig skoldag. Började fixa ett blandband.
Dagens klapp: Paul
Dagens rapp: maria gavelin


Ytterligare en Paulinriktad dag. Glad och smådeppig om vartannat.
Endast lite småspan på förmiddagens raster, och sen på matten måste jag ju gå ner till skåpet och hämta nåt som inte fanns, eftersom han var vid sina skåp. När jag gick förbi honom på tillbakavägen blev det nån tiondels sekunds ögonkontakt så jag tappade andan och flinade mig genom mattelektionen, trots att Maria är så grym mot mig, frågar ALLTID just mig för att hon vet att jag sitter och drömmer och inte orkar fatta nåt. Sen stod han där när vi gick ner från matten också, vände sig lite om, ögonkontakt igen, hjälp. Jag kände mig död, brinnande. Men det var skönt.
Sen försvann han bara spårlöst, men senare gick jag förbi deras skåpgömma, och där var Åsa, Jennifer, och Paul, som låg raklång och blev kittlad av Jennifer. Så jag vågade mig dit och stod och pratade lite med Åsa på andra sidan Paul, jag vågade inte riktigt kliva över honom. Paul hade allt möjligt roligt för sig sen, stod på huvudet mot skåpväggen, krälade på golvet och jagade Jennifer, dansade vals med Erik Wendahl. Och jag kände mig totalt bortkommen där jag stod. Men killen är enormt charmig. Han ser väldigt söt ut liggandes på golvet med ett flin i ansiktet.
Typiskt att det skulle råka bli tyst när jag höll på och pratade med Åsa om att mattelärarn var jobbig och alltid frågade mig. Just då lyssnade Paul på vad jag sa, så det hade ju varit läge att ptata om nånting intressantare.

Jag ser annorlunda på Paul när jag är där vid skåpen med Åsa, och är uppi honom på ett annat vis än när jag spanar på avstånd. Det känns att han vet om min existens, och jag står med en liten fot i hans värld, samtidigt som jag känner mig lite bortkommet inkräktande... men det är skönt ändå. Paul känns overkligt verklig när han står och skrattar några decimeter från mig. Jag mår bra av tanken på att han vet att jag finns där. Men det känns tungt att veta att närmare honom än så här kommer jag aldrig.

AVSTÅNDSKÄR
När jag ser ditt huvud
ditt mörka hår och dina ögon
ovanför skåpen
blir jag lite desperat.
Att snegla på dig
njuta av ditt utseende
räcker snart inte
för att tillfredsställa mig
Jag följer dig med blicken
längtar efter en mikrosekunds ögonkontakt
Jag kommer aldrig att få dig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar