Denna oemotståndliga Paul

7 september

Dagssoundtrack: Blame etc / Afghan whigs

Superhumör på morron, bottenhumör på eftermiddan. Ingen speciell anledning. Teckenspråket gick okej. Kär.
Dagens klapp: Selvina
Dagens rapp: lehumör

Varför är jag ofta så glad på måndagsförmiddan och så låg på eftermiddan? Nu känns det lite bättre, men tidigare ikväll hade jag totalt tappat livsglädjen, inget var roligt.
Idag har jag som vanligt sett Paul en hel del, och han har som vanligt inte sett mig. Imorrn har jag sovmorron i alla fall... Det känns ju skönt. Då blir tisdagen lite kortare.
En viss Hans Rodin känns helt meningslös för tillfället. Vad ger det att tänka på han? Det enda som händer är ju att han sitter och kollar åt ett annat håll medan jag sitter och glor och ser dum ut. Visst är han väldigt söt och har fina ögon. Men vadå? Jag får inga oj-känningar.
Det är Paul som gäller. Denna oemotståndliga Paul. Vad är det med honom? Varför har jag gått och kollat in honom i snart ett år?

HUMÖRSVÄNGNING
Orkar inte tänka
orkar inte gräva in i mig själv
för att hitta
det som skaver
vill inte hitta anledningen
till tyngden inuti mig
önskar bara
att det är en oförklarlig
sänkning av mitt humör
och att det har gått över
tills imorgon