som om han tänkte säga hej

22 november

Slutade skolan kvart i elva, åt mat, Paul gick förbi mig sen och såg ut som om han tänkte heja. Till sundsvall, köpte massa krafs i Birsta. Trevlig babbelbusstur hem igen.

Denna skoldag hade inte kunnat sluta så mycket bättre. Nej då, inga stora händelser, men ibland är man så nöjd med det lilla.
Jag satt och väntade på Maria på ett bord i vår skåpfyrkant. Inte en enda människa var där, jag var alldeles ensam och satt och glodde, och hoppades att han skulle komma förbi, önskade att han skulle gå innanför skåpraden, nära förbi mig. Så kom Axel förbistormande, och sen stund efter kom Paul runt hörnet. Han gick rätt väg.
Vilken blick. Han såg verkligen på mig, och jag såg på honom. Han dröjde kvar med blicken och såg exakt ut som om han funderade på om han skulle säga hej eller inte. Så gick han förbi, och jag satt omtumlad var och kom mig inte ens för att titta efter honom som jag brukar. Underbart. Ljuvligt.
Han borde ju enligt mina fina slutsatser som jag analyserat fram ha slängt blicken framåt så fort han noterat att jag satt där. Men nu var det som att nåt fick hans blick att fastna. Så gled han undan med blicken lite, och såg sen trevande på mig igen. Jag kan väl inte tro fel när jag tyckte att han såg exakt ut som om han nästan tänkte säga hej. Han såg lite osäkert frågande ut.

Jag orkar inte hålla på och analysera honom mer. Det stämmer ju ändå inte. Varför såg han på mig sådär? Orkar inte grubbla mer.
Han såg på mig idag.
Det vet jag.
Behöver jag veta mer just nu?
Trots att jag inte orkar egentligen måste jag helt enkelt grubbla lite ändå.
Det vore inte onaturligt om jag och Paul hejade på varann. Trots att vi aldrig talats vid har vi ju träffats, vi känner inte varann, men vi känner till varann. Jag har varit nere på musikgården en massa gånger. Nej, inte vore det onaturligt att heja på varann i en skolkorridor. Men skulle han ens fundera på att heja ifall det vore som jag tänkt, att han är väl medveten om hur jag ser på honom, och väl inriktad på att försöka hålla distans till denna stackars tönt så att hon inte får för sig något?
Men han MÅSTE ju bara vara medveten.
Jag FATTAR ingenting.
Men nu får det vara slutsnackat.
Jag är ganska nöjd.
En skön blick.
Mysig ögonkontakt.
Jag älskar hans ögon.
Jag älskar Paul Moberg, och jag vet mycket väl att jag inte känner honom tillräckligt för att kunna säga så, men jag gör det nu, har aldrig nånsin sagt eller skrivit dom orden förut.

Jag måste få va lite nöjd nu. Det kommer en måndag i framtiden, en måndag då jag kommer att känna mig lika osynlig för honom som jag alltid gjort. Det kommer att ta mig ner på jorden med en tung duns. Men än så länge är det bara fredag.

Won´t you come and see
you´re the only one

I am for you

You should pay rent in my mind

Well I don´t know who you are
but I know what I would like you to be

Jag hoppas alltid att du tänker på mig
I samma stund en tanke jag skänker dig

If I could talk I´d tell you
when I could smile I´d let you know

I´m dreaming it so it must be true
nothing else could look as good as you do

Ringing the doorbell in your mind
but it´s locked from the outside

And if you wanna see
what you´re doing to me
look into my eyes

Tell me why are you like this
are you the same with anyone?
save me from my sickness and tell me
why are you like this
why are you like this?

Oh I´m always there
dreaming of you
I somehow can´t wipe you off my iris