vill att nåt ska hända

26 november

the goldheart mountain top queen directory / Guided by voices

Normal Förmiddag. Sen ner på stan, på café skutan för reportagekoll. Åsa är sjuk nu igen.

Ingenting nytt såklart. Paulfritt som vanligt, och inga förändringar av mina känslor. Som jag känner nu skäms jag nästan så mycket för den jag är att jag knappt har lust att visa mig för honom. Men vaddå, han bryr sig ju inte, han ser mig nog knappast, så det borde inte va så farligt. Det bara råkar kännas så av nån anledning. Jag har i alla fall ingen lust att hålla på och tramsa och gå förbi honom. Ingen lust att stå vid Ingrids skåp och kolla på honom. Ingen lust att bara bortse från att han har rast heller. Det enda jag kanske har lust med är väl att snacka med Åsa när han är i närheten, och försöka mig på att göra ett BRA intryck ifall han skulle stå och lyssna.
Jag vill att nåt ska hända!
Det är inte kul att va kär längre!
Men det kan inte hjälpas.

Nånting är det med Samuel i klassen, har jag kommit underfund med. Förut tyckte jag inte alls att han såg bra ut, men nu är han faktiskt söt. Han har fina ögon. Det är väl för att jag lärt känna honom en del, upptäckt att han är väldigt sjysst. Då kommer utseendet liksom in i hans personlighet.
Nåt får mig att bli lite spänd när han är i närheten. Mycket lite, det går knappt att ta på, men nåt finns där, som det bara finns en regel för: dölj det. Aldrig att jag skulle låta mig själv börja gilla Samuel mer än som kompis. Säkert också bara tillfälligt att jag känner lite så här.

SKIT SKIT SKIT, Åsa ringde och sa att hon är sjuk. Nu igen. Bihåleinflammation typ, så hon blir nog borta denna vecka också. Inget lirande. Skit!
Allt står ju bara still.
Inget händer.
Det gör mig så desperat.

Det känns i alla fall himla bra med Jonna nu. På samma våglängd, även om vi inte pratar med varann särkilt mycket, vi har ju "våra" kompisar. När vi väl pratar känns det totalokej. Det kan bli bra det där, bara Åsa kommer på benen.