har väl lessnat

29 november

Dagssoundtrack: At my mercy / American music club

Dum dag. Till skolan, teckenspråk, ner på stan, på teater, hem, åt varmisar, ner på byn, till Maria. 7 bussturer idag.

Paul är så snygg. Jag skulle kunna äta upp honom med blicken.
Men mer då?
Jag känner inte mer än så.
Så enkelt är det.
Jag är inte deppig över att det är helg, längtar inte tills på måndag när jag får se honom igen. När jag snackade med Åsa vid hennes skåp idag och han var där kändes det inte nervöst alls. Jag är avsvalnad. Jag har väl lessnat på hans kyliga ögon och sättet han vänder bort blicken på. Han ser ner på mig, och det beror inte bara på att han är drygt 2 decimeter längre än mig.

Då känns det fint att det finns killar som inte verkar tycka likadant. Erik är ju helt klart lite impad av mitt trumspelande. Tänker på hur han såg på mig igår, när han satt och fumlade. Han visste väl hur nyfiken jag var på att se honom spela. Har jag nånsin haft en kille i underläge på det sättet? Det gav mig en kick att se honom sitta och se besvärad ut. Och sen den där kommentaren, "du som är trummis". Han är onekligen bra på att skjuta mitt självförtroende uppåt, och inte kyligt avståndstagande som Paul. Jag gillar honom. Men han är Åsas span. Jag får inte känna nåt för honom.