Han var den enda som sa nåt

7 november

Dagssoundtrack: Sometimes / fIREHOSE

Total DEPPDAG tills klockan kvart i tre. Efter bibliotekssittande blev det musikgården. Trummor inför fin publik. Det svänger ju.

Det svänger ju.

Tre ord som ekar i mitt huvud. Det tog mig 20 sekunder att förstå att det var mig han menade. Och sen jag förstod det kan jag inte tänka på nåt annat.

Det var pinsamt att kliva in på musikgården idag. Alla var ju i samma rum och höll på och flummade på, Paul tittade upp, såg på mig en liten smula längre än han brukar. Så stod jag där och kände mig bortkommen, pratade med Åsa och vågade inte kolla på Paul.
Så tyckte Åsa att jag skulle spela lite, näe tack, tyckte jag, men de började plocka ihop, så jag funderade på om jag skulle våga sätta mig och leka lite. Fattar inte nu att jag vågade, det var ju 4 killar där i rummet förutom musiklärarn och Åsa. I och för sig höll de på och småspelade och tramsade med annat, men jag tror nog inte att de undgick att iaktta mig. Jag vågade inte se efter.
Det gick SVINDÅLIGT. Det var väl väntat. Jag blir totalt ur led när Paul är i närheten, så det var rätt förutsägbart hur det skulle gå att spela trummor i det tillståndet. Jag helt enkelt darrade ihjäl mig, fullkomlig hjärtklappning, och inget gick som det skulle. Testade olika komp, inget lät ju bra. Så gjorde jag lite långsamma säkra fills, några varv. Paul flinade och sa "Det svänger ju".
Och nu grämer jag mig ju för att jag inte svarade honom, men min hjärna var helt enkelt inte i tillstånd att förstå att denna lilla kommentar var ämnad för mig, därför reagerade jag först inte ens.
Men sen har jag mått bra ända sen dess.

Men OM jag bara sagt nåt, han måste tycka jag är en väldigt opratsam människa, tråkig, frånvarande, konstig. Men det är förbannat trevligt att han ägnade en sekund åt att skänka mig en kommentar. Då är han ju inte totalt distanstagande till mig, han ogillar mig nog inte. Näe, Paul är nog en snäll kille. Kanske har han märkt att jag gillar honom, och kanske han tycker det är lite kul. Eller så har han inte märkt nåt. Men om han vet är han ju i alla fall inte surt besvärad över att jag kollar in honom, för då skulle han aldrig glädja mig med en sån där liten kommentar.
Han var den enda som sa nåt. Inte ens John sa nåt, men HAN gjorde det.
Vad han menade spelar mindre roll. Han var antagligen lite ironisk, och det var bara en liten inflikskommentar utan mening.
Men det värmer.

DET SVÄNGER
En baskagge som inte lyder
dunkar i otakt
foten är förtvivlad
och darrar nästan
Hi-haten finner sig i att bli träffad
av alltför obestämda slag
Virveln ligger retsamt och lurar
i en vinkel så att trumstocken bara träffar kanten
och ett klickande ljud är det enda som hörs
handen som håller stocken
vågar egentligen inte finnas till
Pukorna kvider av ett taffligt inlägg
som landar fel
på en oundvikligt öronbedövande cymbal
Du ser på.