Tjejer ska hålla på och hata andra tjejer

20 november

Spanskaprovet gick rätt dåligt. Tv-kväll hemma, samt lite svenskaprovspluggning. Ser Paul min blick eller inte???

Hela denna skoldag har dragit förbi utan att jag för en sekund tänkt på vilket humör jag varit på. Ganska neutral, med andra ord. Men just nu känner jag mig lite le, vet ej varför. Onsdagar brukar väl va lite avslagna.
Inte sett Paul mycket, men före spanskan hade han rast, gick omkring lite och gick förbi min rygg två gånger. Jag vågade inte vända mig om. Men sen när vi skulle på spanskaprov och jag skyndade iväg stod han därborta, rättvänd, och såg väl min blick tror jag. Ja jag TROR att jag ser på honom när han märker att jag kollar på honom. Det händer nåt med hans ögon, och sen kommer den blixtsnabba lilla vridningen av hans blick. Jag tror att han ertappat mig många gånger. Jag tror jag är fruktansvärt avslöjad. Och jag vet inte om det känns bra eller inte.

Imorgon lär det ju bli musikgården, och jag har kluvna känslor för det. Jag känner mig ju lite dum där, som om alla tänker "Jahapp, där kommer Åsas konstiga kompis, varför kommer hon alltid hit för?" Paul tänker ju säkert också så. Jag känner mig alltid lite dum bland dom i den klassen, som om de tittar kritiskt på mig, tycker att jag verkar vara en enorm tönt som inte har något i deras "kvarter" att göra. Så känns det som om många av dom tycker, speciellt tjejerna, men det är förmodligen bara min känsla (jag är väl lite sotis på ett par av dom). Axelgänget känns också rätt distanstagande. Erik och Tony verkar sjyssta i alla fall, och de fyra hårdrockskillarna (där ingår Paul)känns ju inte så farliga faktiskt. Två av dom verkar svinblyga, och John känner jag ju.
Så det där gänget som är nere på musikgården på torsdagar borde jag ju inte va rädd för. Det är ju bara Åsa, Erik, Oliver, och de där fyra. Nä, jag är nog inte så rädd för dom heller. Men det skulle räcka med att bara nån av tjejerna var där för att jag skulle känna mig mycket bortkomnare, mycket mer som en inkräktande utböling. Jag har svårt för tjejer ibland. På gymnasiet har jag mer och mer börjat inse att killar ofta är betydligt lättsammare än tjejer. De bedömer en inte på samma vis liksom, accepterar en mer som man är. Jag tror inte killar går och tänker "Åh fy fan vad jag hatar den där, och den där går jag inte alls ihop med, och vad ska den där hänga efter oss för, åh hoppas inte de där sätter sig vid vårat bord nu, då står jag bara inte ut, åh varför ska den där jobbiga personen gå just i våran klass?"
Tjejer ska va så kritiska på sina kompisar, och alla som inte är deras kompisar. Tjejer ska hålla på och hata andra tjejer, bara för att de inte riktigt går ihop alltid. För tjejer ska alla vara lättsamma och roliga personligheter för att få "vara med". Visst FÅR även töntarna vara med, om de vill, men då är det alltid några i "gruppen" som inte vill ha dom där egentligen, och håller på och snackar skit, och börjar hata de töntarna som är så jobbiga bara genom att existera. Alla tjejer är inte sådär såklart, men många. Jag tror inte att killarna är några änglar, men jag har fått känslan att de är annorlunda, avspändare liksom. Man känner sig mindre kritiskt granskad. Är det bara en känsla jag har, att det är så? Var kommer den ifrån i så fall? Jag önskar jag hade lite killkompisar.