T-shirt-omdömen i skolkatalogen

4 november

Dagssoundtrack: Bubble / Red house painters

Fick skolkatalogen idag. Spanat en del, rätt så kul, verkligen KÄR.

Jag darrar. Så spänd att jag inte kan slappna av i ryggen, den är bara en hård klump. Försöker andas lugnt. Försöker spänna av, men hela jag är en stålfjäder.
Jag är nog lite kär.

Har fått skolkatalogen idag. Paul är så välfångad. Ser mycket bredare ut än han är, men annars är han så EXAKT. Han har precis det där uttrycket i ansiktet som han alltid har, där han sitter och tittar rakt in i kameran med bestämda ögon och en lite överlägsen min.
Det är han. Verkligen.
Han ser på mig från det där fotot på precis samma sätt som han gör under korta ögonkontaktssekvenser i verkligheten. Lugna, kyliga men nyfikna och lite kritiskt granskande ögon, och så en allvarlig självsäker mun.
Jag älskar den bilden, och ser mig inte mätt på den just nu.

Egentligen har han ett ganska drygt och självsäkert utseende, Paul. Jag brukar inte gilla sånt. Jag brukar gilla när killar ser snälla och osäkra ut. Paul hör inte till den kategorin, ändå älskar jag hans utseende. Mycket.

Men klädseln i årets skolkatalog får han obegränsat minuspoäng för. Vad är han för nån egentligen? Han har en ful vit gammal metallica t-shirt. VARFÖR?? Man är alltid mycket väl medveten om vad man ska välja för kläder när man tar skolfoto, så han har nog valt tröjan med omsorg.
En naturare skulle ha fattat bättre än att klassa sig som en sån tönt.
Vågar knappt visa brorsan den där bilden, han kommer att förbanna mitt omdöme vid val av killar att bli kär i.
Lilla bortglömda Hans får högre poäng. Han ser så enormt ointressant ut. Han betyder inte ett skit för mig längre. Men vad står det på hans tröja om inte "Mindjive". En faktiskt rätt cool grupp. Jag trodde inte han hade nån musiksmak alls, men han har ju kanske bättre än Paul, i alla fall bättre t-shirtomdöme.

Har sett Paul mycket idag, som vanligt på måndagar. Kollade en del på en rast, det verkade inte som han märkte det, men visst gjorde han sina ögonglidningar. Sen satte han sig på nån bänk långt bort och kollade i katalogen med nån kille. Jag vände mig om ditåt några gånger, kändes rätt avslöjande. Så började deras lektion och Paul gick till skåpet utan att ägna mig ett ögonkast. Det är just det som strider mot det där som Ingrid försöker säga mig, att han verkar intresserad. Varför skulle han vara det, anser jag, och om han vore det skulle han väl åtminstone se på mig en liten sekund när han har chansen. Det gör han inte. Men idag satte även Jasmin igång efter att hans klass gått iväg. "Han glodde på dig, jag lovar! Såg inte du det Ingrid?" Hon påstod att han sett på mig ordentligt flera gånger, och såg nog ut som om han märkt att jag kollar på honom.
Jag protesterade såklart. Som vanligt. Jasmin insisterade. Och Ingrid höll med, och sa att vi alltid kollar på varann växelvis, aldrig samtidigt. Ehm, så mycket som jag kollar på Paul blir det väl ingen tid över för honom.
så börjar de tjafsa om att visst har jag chanser, varför gör jag ingenting, jag måste visa nåt.

VARFÖR HÅLLER DE PÅ SÅDÄR?
Det är klart att jag påverkas. Det är klart jag blir glad när Jasmin säger "han glodde på dig, jag lovar", men jag har tillräckligt med förnuft för att inte ta det på allvar. Tur det.
Jag vet hur chanslös jag är, ingen ska komma och säga åt mig att göra nåt, när det bara skulle förstöra mina drömmar, jag trivs så bra med att bara drömma, jag vill inte veta vad han tycker om mig, för jag vet egentligen redan, och vill inte få det jag vet bekräftat.
Ändå värmer det mina snälla naiva kamrater säger till mig. Fastän jag vet redan så värmer det.

Älskar red house painterslåten "Bubble"

I embrace the moment
I´m in love with a dream
and toy with ideas
that burn deep inside me
cause a picture is all you are to me
a picture is all you´ll ever be