chat

3 november

Tidning, till datorn en sväng själv, halvkul. Normal söndag.

En sån här trevlig liten söndag kan man ägna åt att sitta vid datorn några timmar, leta upp låttexter och försöka babbla. Hittade en som var 17 år och spelade gitarr i ett hardcoreband. Ett mycket givande samtal, jag bara missade det han skrev, och han missade det jag skrev, och så ägnades en massa tid åt att klaga på min dumma dator och upprepa alla meddelanden. Jag var inte i högform heller, utan skrev hyfsat tråkigt, men han var ingen höjdare han heller, så det gör väl inget.
Det är en lustig känsla det där att få kontakt med en vilt främmande människa nånstans, kunna prata anonymt, och man vet egentligen inte ett skit om huruvida han talar sanning om sig själv eller inte. Man får va som man vill, man behöver inte va blyg, det är så mycket enklare att prata med fingrarna än med munnen, man hörs mer också.
Ja ja. Det lär ju inte komma nåt brev från honom, även om han bad om min adress och fick den. Chat är nöjen för stunden.
Imorgon blir det ordentligt nöje. Också för stunden skulle jag väl tro, för det är ju bara JUST när jag ser Paul som jag mår bra. Efteråt är jag mestadels besviken över att han inte såg mig när jag såg honom, och desperat över att min spanstund är över.
Men att få kort ögonkontakt när jag går förbi honom mår jag ju rätt bra av. Det är väl lite vardagsmat nuförtiden, men ändå lite upphettande.
Men jag vill ju ha mer.
Jag kommer alltid att vilja ha mer av honom. Det är ju alltid så att man aldrig blir nöjd. Jag önskar och drömmer. Jag önskar att jag kände honom och att han kände mig. Känns som att då vore allt bra och fint i mitt liv. Men jag vet att det inte skulle bli så. Jag blir aldrig nöjd. Man sätter sina mål högre och högre, det är bara när man är på extremt bra humör som man är nöjd med vad man har, nöjd med livet. Ändå har jag ju aldrig varit riktigt olyckligt kär i Paul. Smått deppig stundtals, men aldrig några längre perioder.
Jag är nog en person som trivs med att vara kär, även om det bara är på avstånd. Jag trivs med det, men nöjd och tillfredsställd blir jag aldrig.