Ett klassiskt citat

15 november

Halvokej fredag. Han ser mig inte... Metallicatönt. Direkt till farmor och farfar, mat och slökväll.

Vad jag skrev i min dagbok den 15 november förra året kan jag utantill i mitt huvud, det är ett klassiskt citat, det var första gången jag nämnde honom.
"För första gången detta århundrade (känns det som) kollar jag in någon som inte är ett dugg lik Martin. Han är alltför snygg egentligen. Ändå faller jag. Långsamt ner i ravinen."

Jag hade blivit småtänd på hans gulliga utseende, och hans weezertröja, när jag kollade genom skolkatalogen. Så började jag se honom i skolan också. Mer och mer.

Att det skulle hålla i sig än!
Ikväll har han farit på metallicakonsert. Tönt! Är det nåt jag är skeptisk till så är det hans musiksmak. Gammal tönthårdrock. Weezer är i och för sig bra, men jag tror knappt på att han gillar dom, det är inte hans stil, men han har sin weezertröja ibland, så då borde han ju gilla dom.
Han är ingen stilfull kille.
Adidaströja. ständigt svarta jeans. T-shirts med Metallica och Iron Maiden. Tönt! Det känns rätt fint att få tänka så om honom, eftersom han sannolikt tänker så om mig.
Men jag älskar hans fula jeans, dumma tröjor och dåliga musiksmak. Det är ju han.